Sabbat hela veckan under olika namn since 2005. Sanningar och överdrifter, kärleksförklaringar och en smula avsky
27 december 2011
Mannen från la mancha
Likafullt lovar jag er att jag också nästa år kommer att hacka på korkade medlöpare till hamas och på en skola som inte klarar abc rent bokstavligt. Jag kommer också att skriva om emissioner och om livet på Möllan och i Rosengård och om allas rätt till sitt liv och sin väg. Mer av samma och liknande alltså. Väderkvarnarna dyker ständigt upp, likt kor på ett fånigt cowboyspel i iphonen.
23 december 2011
Vit jul
Möllan är frihetens kvarter, tycker vi som bor här. Men friheten är en bräcklig pjäs här i festkvarteren runt torget. Friheten att ta sig ett järn och vara som en människa inkräktar på andras frihet att leva och utvecklas. Sirentjuten på helgerna är påfallande ofta alkoholrelaterade, som det heter. Nån som är full är tyken och får på käften, nån som är full spöar sin brud för att hon tittar på en annan snubbe eller drar sin unge i håret när han inte vill gå in på kvällen eller hålla käften så farsan kan få vila en stund.
Nu säger alla världens mattias svensson-liberaler att det fan inte behövs några jävla kampanjer för nykterhet. Nu pekas det finger och nu väcks dåliga samveten till liv. "Jag förstår att de med problem behöver stöd", säger man som om alkis var något man bara blir sådär av en händelse eller riskdrickande bara drabbar en utan egen förskyllan och som om alkohol bara skadar människor i härbärgen och på parkbänkar.
Det blir ingen snö här i stan i morgon, men om det i övrigt blir en vit jul bestämmer du själv. Om du till varje pris söker hitta argument för att dricka på barnens stora högtid bör du nog ta dig en funderare på vad som är viktigt i livet. Om du tycker att det jag skriver är moralism och skitsnack har du med all sannolikhet goda skäl att besöka den här sidan.
20 december 2011
Kajsa, kom ut ikväll
Och i twitterflödet skrivs också sånt som jag brukar säga om att jag väl skiter i vem du ligger med och att sexuell läggning verkligen är överreklamerat. Så där som vi säger på Möllan och i Midsommarkransen och på andra fina ställen. Men så minns jag att jag så sent som igår fick väga orden på guldvåg i den pedagogiska gruppen när jag skulle förklara hur min kollega inför föräldrarna och under protester berättat om likabehandlingsplanen och därvid nämnt detta förfärliga haram som handlar om sexuell läggning. Så det är bra, fast lite löjligt ändå att Kajsa kommer ut, som det så märkligt kallas. Och alla berättelser om lycklig kärlek är ju hur som helst sköna strömmar av lycka mitt i allt gnäll. För övrigt är hon bisexuell i en tidning och lesbisk i en annan.
18 december 2011
Beröringsskräck inför människors tro
Men bilden av en skola/förskola som är ängslig och inte vågar hålla fast vid traditioner stämmer inte alls med det jag ser. Ängsligheten och beröringsskräcken rör snarare människors tro och det som kallas kulturella skillnader. Lucia och skolavslutningar är samma slentrainmässiga Ute är mörkt och kallt och blomstertid som alltid. Däremot passar man ner på allt som har med gud att göra på riktigt. Barnen som inte får äta annat än halalslaktat kött kallas vegetarianer och när jag tar med nyfikna rosengårdsungar in i såväl katolska kyrkan, som Västra Skrävlinge på andra sidan motorvägen, så är det ytterst kontroversiellt. Men min uppgift som pedagog är bland annat att ge ungarna redskap att själva navigera i livet och då måste man få möjlighet att konfrontera sina tankar med andras. Diskussion och tankar är bara farliga för dem som vill begränsa människors frihet. För oss andra är det bara en tillgång.
17 december 2011
89 dagar
13 december 2011
December månads undantagstillstånd.
09 december 2011
48 crash
06 december 2011
Social och konservativ
Ändå kallar sig bonnrasisterna sen förra helgen just "socialkonservativa". Bilden man försöker mana fram är väl den av den snälle äldre kristna tanten som skänker pengar varje månad, men som inte vill ha konstig utländsk mat och nymodigheter. Fast oftast är dom nog sim den där tjejen jag lärde känna för rätt länge sen nu, rädda, besvikna och i behov att skylla på andra för att mäkta med vardagen. Jag minns det med fasa, aldrig i mitt liv har jag hamnat så fel som den gången. Snöigt var det också och jag flydde redan efter ett par dagar hem till mångkulturen igen. Men vad ska dom göra? Rasist kan man ju inte medge att man är och inte heller att man är ledsen och bitter över hur livet har blivit. Men man måste ju inte gilla kebab för att finna sig att människor migrerar hit och dit. Man måste ju inte själv ingå samkönade relationer för att låta andra göra det. Man måste överhuvudtaget inte bry sig om någon annans livsval så länge det inte inkräktar på ens egna. Det kan väl vara socialt och konservativt det med. Och man måste inte vara så lyckad. Det räcker att vara snäll.
03 december 2011
När jag skriver mitt mästerverk
Så där, ja. En bok där förlåtelse ingår. Och politik. Och kärlek, som i en sång av Lisa Ekdahl: öppna ditt fönster eller Thöström: flicka med guld och fan fan fan.Nu är det bara att köra.
30 november 2011
30 november
Själv tror jag att det mesta är bättre nu. Klart vi ska vara vaksamma mot näthatarna, men de är droppar i havet. Men aldrig har så många olika sorters människor funnits i Sverige och aldrig har vi samverkat så bra. När saker går fel (och de gör de) så är det värderingar och bristande social rörlighet det handlar om. Politik och ekonomi. Ja, så självklar är antirasismen idag att vi till och vågar oss på att utmana machokulturen i våra miljonområden utan rädsla för att hamna i rasistfacket. Vi måste inte längre tycka att arabisk musik är vacker, vi får tycka lika illa om det som om dansbandsmusik. Det exotiska blir vardag, som falafeln som gick från festivalmat till husmanskost på bara några år. Rasisterna har ingen chans i längden, ty alla normalbegåvade inser att en krympande genpool leder till inavel och genetiska fel.
Så idag marscheras det inte på gatorna, precis. Det tillhör inte vår tradition. Det är osvenskt.
28 november 2011
Medelklass i Norrköping
Uppe på Drottningatan kör spårvagnarna på linje 3 med nya vagnar från Bombardier och ombyggda begagnade från Duisburg. Stadskärnan andas sextiotal och det finns till och med avrivna tomter kvar. Vi går hit och dit och äter gott och sover ut i Scandics sängar. På morgonen tar jag en backig runda innan jag får njuta av kravmärkt frukost. Sånt är det, medelklasslivet.
25 november 2011
"Bevara Slussen"
Vi i Malmö har våra egna strider att ta, egna broar som rasar ihop och egna gångtunnlar som luktar gubbe och mögel. Men det är nåt gulligt, typiskt stockholmskt, detta att deras frågor diskuteras som om hela Sverige brydde sig. Och träd har vi också själva. En och annan ek till och med.
På vägen mellan stadshuset och Rosengård blåser det som fan, men sånt härdar man ut en fredag. Malmö har ett rått kustklimat och löpsedlarna talar om gängmord och det doftar baklava och framtidstro på min väg. En vacker kvinna i slöja korsar gångbanan, långt från latteland, långt från Slussen och nedsågade ruttna träd.
20 november 2011
Kortklippt och arg på Malmös skolor
Och så skulle jag då skriva något om den uppflammade striden om Malmös skolor. Så här: när den som ska hålla utvecklingssamtal inte ens vet att barnet blivit mobbat, inte ens vet att hans föräldrar redan röstat med fötterna och sätter honom i en klass med linusar och Amanda Svenssons , så har man missförstått sitt uppdrag. När såna som jag inte pallar vara solidarisk med kommunala skolor i utsatta områden, trots att det är mitt uppdrag, så har det barkat åt helvete. Då behöver vi inte mer av samma sak, inte mer pengar, inte mer omorganisering. Då behöver vi sopa banan ren. Nytt folk, nya ideer.
18 november 2011
Clock slog inte ut McDonalds
Men jag: kommunalanställd sen alltid. Det finns liksom inget val, ty offentligt har alltid varit melodin i min sorts verksamhet. Så jag är inte rätt människa att blanda mig i den uppflammande diskussionen om det är hejdlös profithunger som ligger bakom all privat vård och gränslös solidaritet som kännetecknar offentlig vård och omsorg. Men såhär tror jag ändå: Om man över tid vill tjäna pengar på vård och omsorg, så ser man till att verksamheten attraherar vårdtagare och anhöriga. Och den gör inte det om mormor badar i kiss eller om golvet är så halt att farfar ramlar och bryter benen. och om det vore så enkelt som V och delar av S beeskriver verkligheten, så skulle konsum lätt knäckt ICA med lägre priser och bättre service och när det begav sig skulle den statliga kedjan Clock drivit McDonalds i konkurs. Men så är det inte. Rätt så tvärtom, faktiskt. Och om nån nu påstår att mat och vård inte kan jämföras, så: jo, det kan det. Det handlar om samma sak, bra service som skapar långsiktiga kundrelaioner och medarbetare som stannar. Och då kan inte all privat vård vara som carema när det är som sämst; det hade helt enkelt inte varat så länge. Och jag gillar om man tjänar pengar på bra vård. Hellre det än kolgruvor och kärnkraft, liksom.
17 november 2011
Skamlösa barn och studenter
Min tro är att barn som skamlöst känner sina kroppar växer upp till studenter som njuter av sex oavsett vad DN säger. Och chansen att de skyddar sig mot oönskade baciller och graviditeter blir då också större.
15 november 2011
Katarina tar i
När jag blir påmind om det, så blir jag också påmind om vad som är viktigt här i världen och vad som är yta och skräp. Katarina tar i och sen åker hon upp till Stockholm och talar med en regering som tycker att en motorväg runt Stockholm är en gigantisk miljösatsning, även om just den ministern som sa så har fått gå.
Ja, man måste veta vad som är viktigt och man måste dra sitt strå till stacken och vara en liten kugge i det maskineriet som till slut ändrar skutans kurs. Kanske ska man vara glad för de små segrarna också och inte irritera sig så på dom som glider runt och är fullt upptagna med att nästan inte göra någonting. Och sen får man vila och äta grekisk mat och tysk choklad.
14 november 2011
Fars dag
Att vara pappa är att kunna välja bort föräldraskapet. Priset för den möjligheten är att man nära nog alltid är andraförälder. Det är ett högt pris, ska jag ännu en gång bli varse framåt kvällen, men så länge det är dag är det prima liv. Mellanbror och Sara sluter pakter mot mig, pakter om min påstådda politiska korrekthet och skämt om min självvalda sterilitet. Så hänger vi runt, delar av stjärnfamiljen, fikar och pratar, pratar och pratar som vi alltid gör.
10 november 2011
Knipsad
08 november 2011
Feminism är inte socialism
Med denna insikt samarbetar jag med socialister i Malmös rödgröna styre, som ledamot i jämställdhetsberedningen och hittills har det gått utmärkt. Men när det kommer till att synas utåt blir det annat ljud i lådan. Då basunerar mina samarbetspartners ut att det minsann är S och V som jobbar med frågorna. Korkat nog, eftersom det är lätt att kolla vad som hänt före respektive efter 2006, det år som Malmö gick från rött till rödgrönt. Svar: det mesta har hänt efter. Feminism är inte socialism.
06 november 2011
Russinplockning
Så jag är en russinplockare, även om det som sagt inte går. Jag tar det bästa ur olika sammanhang och gör det till min fina russinhög. Och lika lojal som jag är mot människor, lika illojal är jag mot ideologier och åsikter. Om det är liberalt att gilla EU så har jag väl plockat ett liberalt russin där och om det är socialistiskt att gilla kollektivtrafik så plockade jag ett sånt russin nån annanstans. Och om det är kristet att gifta sig i kyrkan, så väl bekomme och är det hädiskt att inte tro på gudi form av en människoson och en helig ande, så tack, tack ännu några russin. Jag är inte skyldig någon någon förklaring och jag har levt för länge för att ha tid att lägga mig til med åsikter som jag borde ha. Jag blandar och hoppar, impulsiv som alltid. Vi som har svårt att sätta gränser för oss, vi som inte riktigt fokuserar så bra, ska använda oss av vår möjlighet till överblick. Det gör inget att det spretar åt olika håll det är tillräckligt många som är insnöade på sin enda grej. Så ni kommer även i fortsättningen att kunna se mig som inkonsekvent, ombytlig och jävla borgare/vänsterslödder eller vad ni vill. Jag tänker ta mig friheten att tänka om, tänker förbinda mig att vara ärlig mot mig själv.
05 november 2011
Dagis: man får vad man betalar för
Och istället för att prioritera att ungarna mäts, vägs och jämförs måste vi göra dem robusta och kritiska så de klarar av att klättra i träd och bryta upp från medeltiden i vårs getton. Trygghet handlar inte om att vaddera dörrkarmar eller om kameraövervakning och höga staket, det växer inifrån hjärtat. Allt detta kräver tid för reflektion och välutbildade pedagoger.
04 november 2011
Jag är inte Dylan
Vi hade tagit oss ut till en blåsig plats. Och där förr korn och vete växte, växer nu illustra köpcentra och bostadsområden för hitlurade danskar och sossenomenklatura. Det är ogästvänligt som Alexanderplatz pre-89 och mitt i allt ligger Percy Nilssons arena och tickar pengar på mark som byggmästaren närmast fick till skänks av sina vänner i kommunledningen. Där satt vi nu, långt bak och högt upp och det var inte som i Parken, inte som på Hovet och inte som på Christinehof. Det var något helt nytt som vanligt. Några kan ju det där med att förnya sina löften.
Jag vill inte byta liv med med Bob eller med någon annan heller för de delen. Men mitt i larmet på arenan minns jag hur jag läste om hur Dylan höll på att förlora sin älskade och tog henne till studion och sjöng den där sången om henne och tittade henne u ögonen och vann henne åter. Så ville jag också göra och det här var på den tiden jag trodde att man kunde vinna dem genom att läsa svåra dikter i sängen och sånt där. Men svaret på frågan om hur man vinner någons hjärta blåser i vinden väl så mycket som allt annat, ty ingen sång hjälpte, det var för sent på alla sätt. Det skulle dröja ytterligare en tid innan min flicka med guld dök upp. Och självklart hette hon Sara.
30 oktober 2011
#mp30
28 oktober 2011
Regionen satsar på bilismen
Man känner av hur det prioriteras. Sånt kallas signalpolitik.
Det signaleras om vilka som är viktigta att satsa på (bilister) och vilka som inte är lika viktiga (vi som väljer bort bilen).
26 oktober 2011
Därför är jag nykterist
Jag är nykterist därför att jag måste. Jag är nykterist därför att jag vill. Jag är nykterist därför att alkoholen står för 80 procent av alla våldsbrott. Jag är nykterist därför att jag inte behöver skiten och inte vill ha den. Du får leva som du vill, men ställ aldrig mig till svars, försvara aldrig droganvändande.
25 oktober 2011
Det där med att vara en bra förälder
Nu är det ju inte ens klart vilket problemet i sonens skola är och därmed vet vi såklart inte vilka åtgärder som behövs. Det pratas lite diffust om dålig stämning och så. Men i all barnverksamhet uppstår en heterogen koalition av deltidsarbetande mammor och arbetslösa, som har all tid i världen och som tycker att höjden av föräldraskap är att baka bullar åt klassen eller vara med i skolan och på utflykter. Som om det är närvaro i timmar och minuter som är viktigt. Det är väl samma föräldrar som inte släpper loss sina unga ungar, utan tvingar dem att bryta sig loss med ett brak. Min sons relationer och liv i skolan är hans eget och inte mitt. Han är 13 och min uppgift är att varsamt släppa loss honom ur min famn (bildligt, för bokstavligen slutar vi aldrig att kramas). Och nu skule det alltså vara bra om vi följde med våra tonåringar till skolan, sades det. Det finns en frustration hos oss föräldrar att saker i barnens utveckling inte blir som vi drömt om och över att det ansvar med stort A som vi föräldrar ständigt tillskrivs inte ger oss full omnipotens. Men lika lite som man ska göra sig till offer för omständigheter, lika lite ska man tro att man kan påverka allt. Att jag uppenbarligen, i samverkan med min första hustru, genom blodet fört över bokstavstrassel på två av mina barn har varit en ständig källa till samvetskval. Att de andra två inte spenderar så mycket tid hos mig som vi önskar är en annan källa till magont. Men det man inte kan ändra på, det får man acceptera, och inte ens allt man kan ändra ska man försöka ändra, för priset kan vara väldigt högt. Man får försonas med sin otillräcklighet och leva lite här och nu. En bit choklad i soffan, en höstdag på Tivoli och en extra kram.
19 oktober 2011
Malmös skolor faller
I mina kontakter med grundskolan har det slagit mig vilken självgodhet och offermentalitet som präglar den kommunala grundskolan i Malmö. Man gör ju fan allt rätt, men det är ju dom jävla friskolorna och man får inga resurser eller verktyg, som det heter. Så resonerar dom, cheferna, efter att ha befodrats till ledare genom lång och trogen tjänst ( kvinna) eller allmän strebrighet (man). Det är inte vackert. Det är en skola på dekis som fancy talk inte ändrar. Malmös skolor måste vinna tillbaka både Amanda Svensson och Muhammed om den ska ha en chans. Risken är att det till sist bara är Kevin, Cassandra och några nyanlända somalier som har Johannesskolan (exempelvis) som första val. Skolan måste också se till att punktmarkera de störiga grabbarna, det kostar, men är billigare än en plats i kriminalvården kommer att vara om några år. Skolan måste också ha kunskap om neuropsykiatriska funktionshinder, om PTSD, om islam och om genuspedagogik och om alla hundra språken som barn kan uttrycka sig på. Och ledarna måste vara ledare med tydliga pedagogiska visioner och inga trötta gamla lärare. Karriärkåta får dom gärna vara och bra betalt ska dom ha. Det är inte moder Teresa vi letar efter. Grabbarna som igår beslöt sig för att kränka en smal liten nykomling på skolan kanske kan vara framtidens värsta entreprenörer, en Kamprad, en Gates. Killen som kränktes kanske skulle kunna bli en konstnär i stil med x:et eller Hill (fast frisk). Risken är att vi tappar dem alla till grova rån eller pillerburkar. Allt medan Amanda Svensson pluggar på, Muhammed tränar koranverser och rektorn på den kommunala skolan åker på konferens eller organiseras om eller så.
16 oktober 2011
Kvinnorna i mitt liv sover
15 oktober 2011
Den där jävla yttrandefriheten
12 oktober 2011
Nähä, inte han heller (Pär Johansson)
09 oktober 2011
Jom Kippur
Jag var nio år den gången och hösten var på väg. Farsan stod och tvättade bilen och jag lyssnade på radion i köket. Så slog klockan jämt och det blev nyheter. Syriens och Egyptens arméer har idag anfallit Israel, sa den myndiga rösten i maskinen. Jag rusade ut till farsan och han slog på bilradion. Vi stod lutade över den gröna 144:an och lyssnade andlöst. Det var Jom Kippur, försoningens högtid, en stilla dag i Israel och ett lämpligt tillfälle för presidenterna Assad och Sadat att hämnas oförrätterna och äntligen driva ut judarna i havet. Och det var nära, nära att de lyckades. Men när väl Golda Meir fått fart på reserverna så vände krigslyckan och Israel vann för fjärde gången ett krig mot sina grannar. Men det kostade så många tusen döda, så allt var ändå bara sorg. Fyra år senare talade Sadat i Knesset och bad om fred och försoning. Liv och död, hat och försoning lever så nära varandra. Det både skrämmer och fascinerar. Jag har så innerligt svårt att acceptera att livet en vacker dag tar slut, trots att jag inser att jag inte heller kan leva för evigt. Jag har ofta svårt att backa och försonas och brusar alldeles för lätt upp. Men om Sadat kunde lämna all prestige den där gången så kan väl för fan jag. Och även försonas med min dödlighet. Det bara måste göras. Min privata Jom Kippur som hänger ihop med allt annat.
08 oktober 2011
Some pigs are more equal than others
07 oktober 2011
Nästa station Hyllie!
04 oktober 2011
Language of love
03 oktober 2011
Patriarkatet har inget hemland
02 oktober 2011
Ni har läst detta förut
29 september 2011
Hold on tight
26 september 2011
Rosa skor
24 september 2011
Jävla mp och folkhemmets sönderfall
21 september 2011
Sonen, krogmomsen och SAAB-socialen
20 september 2011
Partiet 30: aldrig nånsin din clown
19 september 2011
Saras bil pajade igen
18 september 2011
De rätta kanalerna
15 september 2011
Gör matten själv
13 september 2011
Nej till sänkt krogmoms
12 september 2011
Det snygga mellanskiktet
10 september 2011
Istället för loser
09 september 2011
2007
08 september 2011
Knutby eller Lilla Baghdad
07 september 2011
inte så happyhappy, kanske
06 september 2011
Skolan är ingen terapigrupp
05 september 2011
MFF kan backa en smula
04 september 2011
Inte samma Milan
03 september 2011
Israel får lov att försvara sig!
02 september 2011
Dresscodes och ärtpåsar
31 augusti 2011
Outtakes
29 augusti 2011
Genuspedagogik och varför jag inte är man i förskolan
Jag jar flera roller i mitt liv, men jag vägrar däremot att spela rollen som man i förskolan. Det är på flera vis en välkommen debatt, men någon manlig förebild vägrar jag vara. Inga klicheer, människor är olika och ska aldrig bedömas efter könstillhörighet.
28 augusti 2011
Utan bilen kastreras vi
27 augusti 2011
Breaking up is hard to do: Ark och Mikaela
Så igår spelade the Ark för sista gången i Malmö och Stortorget var packat med folk denna underbara augustinatt. Jag hoppas verkligen att de aldrig återförenas igen. Inte bara för att tiden gått ifrån deras pridefestivalmusik, utan för att alla mår bra av nya utmaningar och av att i rätt läge ställa sin plats till förfogande, så att andra kan få ta pinnen vidare. En som gör så är Mikaela Valtersson och jag tycker hon gör helt rätt. Hon lämnar med en klang och jubelföreställning precis som Ark och säger helt fräckt att hon tycker att vi gröna borde fundera på att bilda regering med moderaterna. Det kan hända att hon har rätt. Moderaterna kan koma att bli det stora partiet i Sverige som man inte kommer undan, ungefär då som S är nu. I så fall måste man tänka tanken, även om det skär i ens hjärta. Lokalpolitiskt står vi och M ofta oerhört långt ifrån varandra, även om samarbetet med S inte heller är en promenad i parken. M är fjärran i trafikfrågor och i jämställdhetsfrågor, t ex, men inget sägs ju vara omöjligt. Också på den fronten bör det kanske brytas upp och gå vidare. Vi får väl se vad vårt växande parti kommer fram till.
Uppbrott är jobbiga, skilsmässor är sällan så Happy, happy som en del vill ha det till.
Jag kommer att sakna Mikaela och minnas the Ark. Men livet går vidare, precis som klichen säger.
25 augusti 2011
Stormare och SD
Nej, aldrig och även om Stormare skulle säga kloka saker och har samma yttrandefrihet som alla oss andra så kan jag inte tro att han vet något som inte vi andra vet om den svenska väljarkåren. Detta att man inte får kritisera människors val är så töntigt och korkat att orden stockar sig i halsen (eller här i paddan, för att vara sanningsenlig). Naturligtvis får man skälla och fördöma. Det är min plikt som demokrat och medmänniska. Jo, jag förstår att folk som inte tänker längre än näsan räcker kan skylla på andra och jag begriper att många är rädda för det okända. Men tänk till för helvete och utmana dina rädslor.en vuxen mogen människa skylöer inte ifrån sig, en vixen mogen människa tar tag i sina issues och gör nåt vettigt av dom. Och naturligtvis är det inte bra att ett rasistiskt, homofobiskt och kvinnohatande parti kommer in i riksdagen. Vi har nog med problem utan att dessutom behöva ta upp tid med att upplysa vuxna människor om att rasism är nåt dåligt.
24 augusti 2011
Konsensus farligare än näthatet
Vi kompromissar inte om barnens miljö
23 augusti 2011
Fjäsk för lärare & att det inte är så noga med lika rätt
22 augusti 2011
IPhonen lever sitt eget liv
21 augusti 2011
Landskrona revisited
20 augusti 2011
Sara, huligan och köttätare
Det vore vackert om jag och Sara vore fria från könsroller, men en feminist vet att uppfostran sitter i som ett virus man aldrig blir kvitt. Man är överlag inte så fri som man tror och fallet in i det traditionella är snabbt som ett återfall en solig dag. Sonen och jag är alltså på fotboll och Dimes dundertabbe kostar oss poängen. Skulle tro att Axen sätter in Sillen i nästa match, det känns något tryggare. För inga sånger eller ramsor kan rädda oss idag, ingen glad läktarkultur, inga smarta dragningar och wanderfulla skott. Det är bara att bita ihop och gå ut från arenan och ta omväen förbi kravallstaket och polishästar och tvärs igenom den augustimörkgröna parken. Ja, dottern är hemma igen i Stockholm med sin palestinatröja och sina bokdrömmar. Sonen går på fest och Sara, som minsann blev kvarhållen med mig utanför centralen som potentiell huligan av en nitisk polispatrull, bränner skivor medan Gloria Gaynor piskar upp en lättare feststämning.
19 augusti 2011
377 pers som säger att dom älskar mig
Underbara Clara är en tjej som bakar, klär av och på sig pch pussar sin unge. Allt detta dokumenterar hon i i sin blogg och det blir väl lite som Blondinbella för vuxna, kan man säga lite småtaskigt. Och hon får 377 pers att säga att hon är vacker och att bilderna är så fina. Rik blir hon kanske inte, men beundrad och populär. Ibland kommer det också nåt vasst inlägg från henne om att alla ska få ha sin egen klädstil och att abort inte är så bra. Tuffa ställningstaganden.
Kanske är jag lite avis för att jag knappt får några kommentarer alls på bloggen, men nä, egentligen inte. För så fort någen enda liten människa dristar sig till att kritisera,så blir den underbara ledsen och pangar från höften. Säger någon att hon inte är vacker blir det en ny lättklädd bild som inhåvar jubel och säger någon att hon har fel så blir det vassa sarkasmer. Så lättstött kan man bli om man inte är så van vid annat än medströms simmande fiskar. Alla behöver kärlek, men på varje person som älskar en går det minst hundra som inte bryr sig och några få som tycler aktivt illa om en. Den musiken får man fejsa i livet. Och flickor som söker beröm för sitt utseende tycker jag genomgående synd om. Dom accepterar per definition mäns överordning. Men alla vill ju som sagt inte förändra världen.
Trött på mammandet
Förresten kom det en pappa i förra veckan. Han satt med vid mellanmålet och hann fråga en liten flicka vilket land hon kom från (svar: Sverige). Men efter en kvart gick han. Doften av billigt rakvatten låg kvar en god stund.
16 augusti 2011
Klipp.
Men jag kommer aldrig att föreslå inskränkningar i det subventionerade föräldraskapet. Det som föreslår det är politiskt död. Däremot ska jag som sagt inskränka mina egna vidare föräldramöjligheter. Radikalt nog, det. Klipp.
14 augusti 2011
Halvmaran, Persborg och så detta att skylla ifrån sig
Kanske kunde jag skylla min klantighet på min uppväxt och kanske borde jag skylla mitt kassa löpresultat på en infektion i kroppen.
Om man vill kan allt vara någon annans fel.