21 augusti 2012

På besök hos en grön storasyster

Strax söder om Danmark, vid en liten vik av Östersjön, ligger Kiel, huvudstad i Schleswig-Holstein och känd för sin fantastiska seglingsvecka, för sin betydelse för tysk sjöfart och för , stenafärjan där mången Göteborgare stapplat bakfull över landgången under taxfreens glansdagar. Dit kom vi malmögröna i minibuss en söndag för att möta en storasyster i kampen för ett socialt och ekologiskt hållbart samhälle. Och vi sågs på en restaurang uppe på en liten höjd, vi klädde oss fina och passerade occupy Kiels lilla tältläger, som om vi underförstått ville poängtera att det utomparlamentariska oartikulerade är ett passerat kapitel, en grön barndom som man inte kan stanna i om man verkligen vill förändra världen. Den gröna grupp jag ingår i är den mest kompetenta grupp jag någonsin ingått i, men jämfört med vännerna i Kiel kände jag mig som en amatör och nybörjare. Die Grünen har långsamt jobbat fram en metod, ett förhållningssätt som är djupt revolutionär i den meningen att samhället förändras. Man är mycket medveten om att politiken kräver kompromisser och att man måste offra något för att få något tillbaka. Man tycks vara helt befriade från de svenska grönas ängsliga ungdomskult och når därigenom bredare lager än vi. Deras ledord är deltagande. Folk ska inte förses med färdiga lösningar eller lämnas åt sitt öde i valfrihetsträsket. Tillsammans med medborgarna ska Kiel utvecklas och förgrönas. Priset för det är att proteströstare och vänner av enkla lösningar söker sig nån annanstans. Ett år kan det vara Die Linke, ett annat piraterna. Så faller det sig att medan vi guidas runt i stan och äter lunch högst upp i stenaterminalen med utsikt över hela hamnen, så får stans gröna borgmästare avveckla occupycampen. Vår gröna storasyster vågar ta ansvar, vågar vara etablissemang. Die grünen har blivit vuxna.

Inga kommentarer: