Lika ofrivilligt ironisk som affischen med Björklund och skolan är, lika genialisk tycker jag att samma bild med Björklund och feminism utan socialism är. Om den första gör att jag självklart vill göra Björklund arbetslös i höst, så visar den andra på kärnan i normkritiken. Ingen utom du själv ska få definiera vem eller vad du är. En feministisk övertygelse kan lika gärna komma förpackad i kostym och snygga skor, som i färgglad klänning och barfota eller för den delen i slöja eller kippa. Vänsterpartiets affisch med en sparkande Rossana Dinamarca som berättar att feminismen för dem är underställd socialismen, är för mig däremot ett bottennapp. V använder en ung politikers kropp för att dissa oss som tycker att feminismen står över och utanför frågan om vinster i välfärden. Det känns som en billig sälj grej med tjej och visar att fler än man tror är fångade i traditionens spindelnät.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar