Möllan, Limhamn och hela jävla Malmö

Bland mina politiska motståndare i stan är moderaterna i Limhamn en ständig källa till ofrivillig munterhet. De blåa kämparna är mycket aktiva i sociala medier och står även då och då på torget och bjuder på kaffe och motsägelser. Limhamnsmoderaterna älskar bilar. Så till den milda grad att man samlat namn mot bygget av en trottoar på Annetorpsvägen och resolut tagit ställning för gratisparkering på kommunal mark. Man är emot förtätning såklart, för precis som klimatfrågan ska lösas på andra ställen, så ska även bostadsbristen avhjälpas i andra delar av stan. De vanliga moderata dygderna om att kommunen inte ska subventionera annat än det allra nödvändigaste och att alla har ett personligt ansvar är lika borta med vinden som Scarlett O'Hara när Limhamns blåa kämpar tänker till om bostäder och trafik.
Nu känner jag ju åtskilliga limhamnsbor och vet att stadsdelen är en större regnbåge av politiska nyanser än det framställs. Utbildningsnivån är hög i stadsdelen och de flesta kan därför räkna ut att ekvationen att först vilja ha gratis parkering och breda vägar och sen säga nej till fler bostäder med hänvisning till trafik och miljö, inte riktigt går ihop mer än sådär bra. Men klichéer passar såklart bra i politiken. Hellre det än nyanser, livet blir liksom enklare att förstå då.
Och området jag bor i kommer heller inte undan sina förutfattade meningar och sin självbild och även vi har våra självutnämnda representanter som ibland talat om stadsdelen som som en rasismfri (trots att det ibland hörs antisemitiska slagord på torget) eller antikapitalistisk (trots att allt, verkligen allt, finns att köpa här) zon. Också här finns självgodhet och tankar om att vara förmer, ibland klätt i radikal språkdräkt.
För er som undrar om oss på Möllan,  så kan jag berätta att det ändå är rätt få av oss som säljer smuggelcigg eller ännu starkare grejer eller kastar sten på poliser. De flesta av oss är helt vanliga tråkiga knegare som går upp varje morgon och går till jobbet varje dag. Inte minsta gatsten, inte en enda spliff eller ens en fejkmarlboro passerar förbi. Vår stadsdel är jourhem på helgerna för mången uttråkad förortsbo och festlokal för oss själva och andra som känner sig kallade hit och vi stör oss på höga farter och knarkhandel precis som varje ansvarskännande medborgare ska.
Att se förbi klichéer och att inte låtsas representera någon som inte valt en, tror jag är grunden för bra politisk diskussion. Det är också bra att se stan som en stad och inte som en massa öar i strömmen.
En annan bra grund är att i första hand inte tänka så mycket på vad man vill ha, utan mer på vad man kan tänka sig att avstå från. Möllan, Limhamn och hela jävla Malmö. We're in this shit together.